din bild av ensamheten
har ändrat färg

och du vet inte vad
du ska göra med den här
kreativiteten
med den här
brända kroppen
du vandrar runt i,


din hud spänner
över dina muskler


du ligger med någon inatt
kanske
eller så är det delirium



när du kom
bar du nålarna inuti
dina händer

du bar
din familj
och allt blod sen
herregud älskling,
lägg dig ner ett tag



du vill ha en äldre kvinna
eller man

en mor
eller far,
kanske en ung flicka att dupera
en ung pojke att forma

du sträcker dig
efter det du kan ta
ett hjärta
att byta ut ditt eget med




åh gud
hjälp mig
över det här nu
jag är
djupt under vulkanen
långt nere under noll
slår huvudet
i isen
kommer inte upp

och ett liv
i en låda
är inte livet jag ska leva




en naken albatross
griper jordens kött
men sugs in i solen tillslut
precis som du så respektlöst
sitter med pluntan
intill ditt värkande bröst
på bussen

din kropp rinner av dig
och du bär ditt mod
i ditt ständigt förgiftade blod



som en pulserande ballad
mina revbens nylonsträngar
spelar
i e-moll,
ett stilla gråtande
det är
inte meningen
att det ska vara vackert
det ska
vara ärligt
och det är sällan samma sak

för när eftertexterna
rullar ner
hyssjar dig
till sömns
finns du ändå kvar

en siluett
urgröpt kontur

och drar
ännu ett bloss
dricker upp
det sista



och du väntar nu

jag ser dig där,
i gathörnen
med neonljuset blommandes
i ditt stilla ansikte

på att någon
ska fylla tomrummet

efter den du trodde hon var
efter den

du en gång var