Det bultar och bankar på smedens städ,
i sken av en eldstad han smider,
ett blodtörstigt vapen till en otröstlig värld,
svetten i hans panna,
den svider...

Det blixtrar och glöder i smedens härd,
i sken av en eldstad han smider,
han är varken bildad,beläst eller lärd,
men upplyst av människans strider.

Han tänker...

Ett hantverk som skapats av svett och av tårar,
kan väl aldrig ge friden tillbaka,
blott modet det ger till människodårar,
att mer utav oro orsaka.

Kedjor som rasslar kring becksvarta fötter,
svetten som fräser mot glöd,
En smed likt ett träd med uppryckta rötter,
i lågor han går mot sin död...

Det brinner och sprakar i smedens härd ,
det fräser och spottar i glöden,
på städet så ligger Människans svärd,

i väntan på blodet,
och döden...