Just uppe i de öppna samlingarna på Carolina går det att stänga ute alla måsten i världen, för en kort sekund. Jag måste säga att jag inte riktigt vet vad det beror på; det kan vara närheten till alla dessa böcker, eller så är det något annat jag inte har ett namn på än. Fint är det i alla fall.

Det är här uppe jag sitter och skriver det här; jag vet inte var jag börjar och har inte heller någon aning om var det här slutar. Jag vill bara skriva just nu. En beskrivning av samlingarna är kanske på sin plats? Man tar hissen upp (tryck "9ÖS" så kommer du rätt) och tar sedan vänster. Rader av böcker möter en; filosofi, biblioteksvetenskap, historia. Religion? -- ta till vänster efter de första hyllan, följ den breda gången och du hittar dem under C på vänster hand. Konstvetenskapen och utländsk skönlitteratur finns till höger. På denna högersida hittade jag Borges This Craft of Verse vilket var en fin liten bok om skrivandets mekanismer. Alla som hittar dit borde ta sig en titt i den.

Nå, vi går tillbaka till mittgången, fortsätter längs raderna. Ibland stannar jag och bara tittar på böckerna -- det är författare jag inte känner till som skriver om ämnen jag bara har en vag aning om; kanske är de stora namn, jag vet ärligt talat inte. Jag tar mig fram till avdelning F liksom i förbifarten och tar med mig Vygotskijs Tänkande och språk. Så, nu var mitt egentliga ärende gjort.

Men jag fortsätter till änden av korridoren där det finns en avspärrad spiraltrappa som leder upp till mer böcker. Vid den tar jag till höger, följer väggen och kommer in till avdelningarna V, P och (en spiraltrappa upp) U. Det finns ett litet bord där med en stol där nästan aldrig någon sitter -- just där tycker jag om att sitta och skriva, kanske titta ut över Uppsala (vars panorama nu har en nästan färdig musik- och konferensbyggnad, "Musikens hus" som bryter estetiken med sin kubiska form).

Böckerna på avdelning V (jag vill minnas att det är medicin) rör jag aldrig; deras teman är mig övermäktiga. P -- teknik -- kan jag kasta ett öga på i bästa fall. Några raska och högljudda, metalliska steg (akta huvudet) upp för spiraltrappan vid ingången till det mindre rummet leder mig fram till naturvetenskapens avdelning U.

Jag vet väldigt lite om naturvetenskap överlag; min skolning är exklusivt humanistisk med inslag av samhällsvetenskap. Naturvetenskap ligger bortom mig, ändå är det någonting med den hyllan. Kanske är det platsen? Väldigt få rör sig uppe bland de öppna samlingarna; jag såg två där nu -- en var, som jag, på jakt efter en specifik bok. Den andre, en äldre man, stod och bläddrade i konstvetenskapliga böcker. Kan man se sig själv som sig själv i framtiden? Kommer jag att stå vid böckerna någon dag, slå i dem på måfå och sätta tillbaka dem? Jag vet inte, det får komma som det kommer.

Nå -- platsen vid avdelning U. Själva "våningsplanet" består av ett plåtgolv, hastigt byggt och inte tillhörande originalbyggnaden. Nedanför mig ser jag bordet och stolen vid fönstret där jag själv suttit någon minut tidigare. Det är om möjligt ännu tystare här uppe. Jag drar ut en bok, Carl Sagans The Demon-Haunted World och bläddrar förstrött i den. På räcket som bör vara stadigt nog för att hindra folk från att trilla ner är ett provisoriskt läsbord fäst; det ser ut som en hylla som satts fast på metallräcket. Jag lägger Sagan där, bläddrar lite mer i honom innan jag ställer tillbaka den. Just idag intresserar han mig inte.

Några minuter till stannar jag däruppe innan jag tar mig ner igen, ser ut en sista gång över Uppsala (för den här gången -- fasen vad konserthuset ser illa ut!) och går sedan mot låneautomaten med Vygotskij i vänsterhanden.