Borde jag skratta eller gråta över att du är den underbaraste, men ändå den hämskaste människan jag har mött?
Du är bra på alla sätt.
fick mig att skratta när jag ville gråta,
att leka när jag ville slå
du fick mig att älska livet.
Du fick mig att inse vad livet har att ge.
Inte bara massa negativt.
Du lärde mig att älska.
Du lärde mig att smeka.
Du lärde mig att säga nej när jag inte ville.
Så borde jag vara glad över att du hjälpte mig att bli den jag är.
Eller borde jag vara ledsen över att du har lämnat mig?