Orden trillar ut.
Som från någonstans.
Somliga landar hårt - gör ont.
Andra hänger där och glittrar.
Som färggranna lakan
på ett klädsträck.
En del blåser bort.
Men dom som är kvar - är mina!
Jag fångar ett ord.
Ett till.
Och ett till.
Dom allra vackraste.
För att ge till Dig.
Röda ord av kärlek.
Blåa som himlen och havet.
Gröna som storskogen.
Klara som vinden en kall höstdag.
Samlar alla orden i en hög.
Vrider, vänder, ändrar, flyttar om.
Men dom vill inte ta form.
Besviken lägger jag ner pennan.
Av allt jag känner - tänker - i kärlek till Dig
behövs egentligen bara tre ord.
\"Jag älskar Dig\".
Men det visste Du ju redan.
Jag ville ge Dig något större
- en Vidunderlighet - något oförglömligt
och så blev det bara det här!...

\"Jag älskar Dig!