men vem är du egentligen
frågade hon
med ett spjuveraktigt leende

jag är trädet
ser du; vännen min
jag är de trofasta rötterna som fäster när det stormar
trängtar
slingrar
längtar
kråmar
suger
den grova barken som ristar mej meningar för orden
den ståtliga stammen är min stolthet som reser sej
jag är grenarna som glänser av hettsa droppar
bladen fladdrar löften om meningen med livet
knopparna löftesbringar livets skönheter
blommorna befuktar trängtans lustar
sprider frön som söker livs moder

men oj
då ses vi bakom dungen; i älskogen
sa hon
och skrattade så grenarna dallrade

min blommas doftar söker din stams stolthet
öppnar sej för frön som längtar
befuktar hettsa lustar
vågor i stormar
kommer
du