Cigarettröken drar jag långt ner i halsen,
Djupa bloss som skaver i lungorna.
Det är höst och löven faller,
Faller som vi, faller som du och jag.
Precis som alla andra.

Det är kallt, känner du att kylan kryper på?
Vi är långt hemifrån, längta tillbaka.
Längta dit du aldrig kommer igen.
Det är så det ska vara.
Och hösten är här för att kyla ner våra kroppar.

Snart kommer vintern för att täcka fäderneslandet.
Var stolt och stark och vit,
Vit är också snön.
De sa de till mig innan vi skiljdes åt.
Cigarettröken drar jag djupare ner i halsen.

Man får inte respekt, man förtjänar den,
Orden som fortfarande skaver i mitt kalla hjärta.
Hjärtat som hösten och skriken efter mig har kylt ner.
Ja, hjärtat och hösten och skriken.

En annorlunda känsla medan gruset knastrar under kängorna,
På den här vägen har jag gått nu,
På den här vägen ska jag fortsätta gå.
Varför är det så lätt att be andra följa sitt hjärta,
När man själv inte kan?

När jag blir gammal skall jag dö,
Så som alla andra också ska, även du och du, och den vackra unga flickan.
Jag vill begravas i en mörkbrun kista, gärna i något exklusivt träslag.
Men just nu är vi här, och vi lever.
I alla fall till vintern.

Snart kommer vintern för att täcka fäderneslandet.
Var stolt och stark och vit, vit är också snön.
Man får inte respekt, man förtjänar den,
Orden som fortfarande skaver i mitt kalla hjärta
Cigarettröken får mig hosta till, sen fortsätter jag gå under orangefärgade lönnar.