Djupt under jorden
ligger graven.
I mörka djupet
är minnen begravda.
Många år har gått
sedan kistan i jorden
sänktes ner.
Träet har förmultnat
och av kroppen
finns bara ben och skalle.

En gång var han
en båld och stilig man.
Hängiven sitt kall
och trogen sin familj.
För landet han gav
sitt liv i fjärran land.
Hem till bygden
som sett honom födas
kom han i flaggprydd kista.

Nästan bortnött
av väder och vind
är namnet
på gravstenen.
Inte ens den äldste
i bygden
minns längre den mannen.
Som i kriget var tapper
och hederlig i sitt värv.

Begråten och saknad
av många en gång
men nu bara en gravplats
invid kyrkan.
En stenhäll att vila
sina trötta fötter på.