Stjärnorna förföljer mig,
natt som dag.
Jag avgudar dem,
fruktar dem,
önskar till dem,
avskyr dem.
De avskärmar mig.
Jag önskar att de ska hämta mig.
Jag vill inte leva,
ett menlöst liv under dem.

Stjärnorna är fästa
i natten och evighetens mjuka lockar som färgas,
från blått till svart till blått.
Mörkret är min vackra älskarinna.
Hon gör mig lugn,
smeker mitt hår,
omsluter min kropp.
Hon ber mig stanna,
stanna en liten stund till.
Tillbringa natten med henne
och ensamheten.

Se andedräkten bli till vit parfym,
känna blodet rinna långsamt och sen stelna.
Tillbringa natten under stjärnorna,
sen evigheten.

Jag avgudar dem,
fruktar dem,
önskar till dem.
De lockar mig,
blinkar, vinkar.
Sjunger sköna sånger.
Om tystnad,
mörker,
ensamhet.
Om blinkande ljus på himlen.
Klar luft.
Kyla.
Om rödfärgad snö.
Svart hår på en evig kudde av iskristaller.
Det röda blodet,
mot blek vinterhy.
Älvorna fäster stjärnor i mitt hår.