Att trösta pojkar som redan
stelnat till män
att smälta svärdet till magma
den hårda metallen

till formbarhet
omsluts av vattnets svalka

Ur man kliver pojke
svalkad av vattnets hetta svettas stålbadsångor
och förundelse
över pånyttfödelsen

Magman flödar, ångorna förblindar med sin svärta
ur elden föds mannen, ur pojkens spontana längtan

ej längre svärd i krigets tjänst
nej, bara mjukhet i det som kallas framtid
allt ur den klara tankens riktning

att låta hjärtats sång klinga