Jag hör till de vingklipptas skara
mitt skal är normalitet
men insidan är som ett stormigt hav
Jag fick aldrig lära mej flyga
som liten
Ingen vuxen sa åt mej hur jag skyddar mej
med säkerhetsbälte
så jag smällde i väggar och mark
flera gånger
Jag lärde mej att se genom filter
Ta till mej det som gav mej nytta
och stänga ute resten
En konsekvens av detta
blev att jag försökte behaga
Musik blev min tillflyktsort
och ordet likaså
Där kunde jag känna glädje
och värme utan att behöva prestera.
Idag är jag mycket mer hel
men det stormiga havet består
fast i vågorna är det mer lek än elände.