Aja

jag gjorde vad jag kunde

Gud är vittne till det



och det är inte bra

att tänka för mycket på misstagen

säger jag tyst för mig själv



när jag känner hur isen brister

under mig


Det märkliga

är att jag är så lugn

kanske

för att jag varit här förut


Kylan och mörkret

blir nog det värsta

(ensamheten vande jag mig tidigt vid))


men kanske

det går fortare

än jag tror

det vet jag ingenting om


och trots allt

kan jag inte låta bli att le

för sanningen är

att jag har sett

många gånger

hur det på sekunder kan vända



Jag har läst bekännelsen

vet vad som står skrivet

och munkar o nakir

kan ha vänliga ögon

har jag hört


så nu

ligger det inte längre

i mina händer

det är tryggt