Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det här hände en höst dag på måndagen v 45 på måndags kvällen vid halv nio och jag har mått väldigt dåligt men klarat gå igenom det och nu vill jag att alla ska få ta del av min dikt jag skrivit och se vad dom tycker om den:)


Mitt sista brec

När allting brister när allting försvinner när man förlora glädjen så varför kämpa när man förlorar de man älskar varför leva varför fortsätta kämpa varför kämpar jag vad e det som håller mej vid liv jo de e du men e samtidigt rädd att svika..jag vet inte jag vill bara ta ett vast rakblad stryka mot handeleden lite sakta först sen trycka till så jag skriker så jag känner smärtan en sista gång men jag känner glädje för jag har äntligen blivit förlåten för allt jag gjort jag har äntligen fått göra de jag sett framför mej så länge och äntligen får jag ut min ilska äntligen känner jag att jag gjort nått rätt så jag trycker ännu hårdare och jag blöder allt mer jag trycker till en sista gång och skriker och lägger mej ner på badrums mattan och sluter ögonen ber till gud om förlåtelse tar upp mitt brev jag har innan för tröjan och lägger i handen och jag känner hur jag sakta somnar in hur jag äntligen försvinner ur denna värd men plötsligt hör jag nån ropa jag känner stick i armen känner hur jag vaknar upp ser nån ovanför mej och jag vaknar sakta upp och jag lever igen jag har misslyckats jag gråter tårar och sköterskan frågar varför gråter du jag svarar inte jag bara kollar upp i taket och jag känner mej så värdelös jag e inte värd att slösas på att bli upplivad jag vill inte va kvar i denna värld varför ska jag aldrig kunna få försvinna ja blir bara mer och mer död jag e helt svart runt ögonen det kommer in en läkare och säger det har sket nåt som aldrig sket innan i historien men du har förlorat din själ det e något som inte går men det e troligen så för jag har varken känsel det e bara sorg du har kvar ditt hjärta e borta...sen kommer nån in som jag känner igen men jag kan inte se vem men så hör jag rösten det e elin ju som gråter men jag känner inget jag brukade bli varm när jag hörde henne men e iskall hon kramar mej jag känner inget jag känner henne inte det e verkligen sant sorg e det som e kvar i mej jag har inget kvar och jag har en arm som e uppskuren och alldeles röd äntligen känner jag det e sant jag börjar somna in de e sant jag har ingen själ ja har inget att leva för jag har ingen som älskar mej johan kommer in och säger massa du gjorde detta bara för att alla ska tycka synd om dej då plötsligt rör jag mej jag tar rakbladet som jag hade kvar i fickan och drar den över pannan på han och skriver you gonna die im gonna come back and do your life to a hell...detta e mitt sista andetag jag tar nu somnar jag in jag ramlar ihop plötsligt kommer jag till min själ och jag ser jesus sitter vid men jag vaknar upp och han kramar om mej och äntligen min glädje e tillbaka han säger välkommen mitt barn nu behöver du inte känna sorg ingen ondhet du behöver aldrig mer tänka på allt som varit du e tillbaka och du e allas skyddsängel jag kommer ner på jorden men ingen ser mej alla bara känner mej ingen kan se mej men dom känner hela tiden att jag e där jag e hos er hela tiden jag kommer alltid älska er även att jag vet att ni inte gjorde de jag kommer skydda er från det onda jag kommer finnas att kunna prata med jag e inte gjord för att leva på denna värld jag vill bort jag gråter mer och mer mitt hjärta e brustet min glädje e borta min själ är borta nu e det slut.......




Fri vers av Tomas Nillson
Läst 243 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-11-12 19:54



Bookmark and Share


  Just Emotions
riktigt bra skrivet!!!
2007-11-12
  > Nästa text
< Föregående

Tomas Nillson
Tomas Nillson