det klirrar till utanför min sovrumsdörr, jag reser mig upp går och kollar vad det är. jag ser ingenting, bara en liten glasbit som ligger och skimrar. jag fortsätter att gå igenom den långa korridoren, det är fortfarande ingenting som syns. inte en enda levande själ. jag känner mig så ensam, så ensam. jag känner mig alldeles tom inuti, kanske för att jag ingen ser eller för att jag letar efter något. letar efter någon mer ensam själ där i mörkret där jag går. ingen syns till, så jag vänder mig om och börjar vandra tillbaka längs korridoren. när jag kommer tillbaka till mitt rum så står någon där, kanske någon som jag letat efter. det är han som står där inne på mitt sovrum som jag har väntat på, han som jag tycker om på alla möjliga vis som bara står där. han, den rätta och den enda för mig.