Det sitter en kråka på taket
och sjunger en liten låt.
Det låter så innerligt vackert
att himmelen faller i gråt.
Den sjunger och tittar mot söder
men himen är dyster och grå.
Det är som dess hjärta blöder -
om kråkan väl tege ändå!

Det sitter en kråka på taket
och tragglar sin trista trall.
Om nån kunde jaga den hädan
med dunder och bom och knall!
Då kanske från molnen kniad
vår sol skulle bryta fram
härlig och nybefriad -
bort kråka, din gråa skam!