Den tid som vi så slaviskt följde

finns nu inte mer.

De syner som oss över sköljde,

vi ej mera ser.

Bränns görs resterna utav ens kropp,

och upp i skorstensröken den försvinner.

Men kvar i evigt kretslopp,

dess molekyler dock naturen återvinner.

Livets låga blåses ut.

Summa sumarium

Vår levnads resa tager slut

och resterna läggs uti ett columbarium.

Om sen i universums kalla eter,

våra andar svävar kring

som vilsegångna ensamma planeter

vet vi hittills - ingenting.

Eller om vår ande sig befinner

uti en singularitet,

där ljuset helt försvinner,

blott är en annan - eventualitet.

Man söker ju så gärna

på livets gåta få ett svar.

Men hur man än försöker bryr sin hjärna,

står frågan ändå olöst kvar