Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ovisshetens långa väg

mörkt, kallt. jag ser din blåa hand,
sträckas ut mot min kind.
Mitt inre skälver och förgörs, din dödliga hand, mitt brustna hjärta.
Tappar taget om din hals, förstår vad jag gjort.
Du är kall, liksom jag. aldrig mer blir verkligheten verklig igen.




Fri vers av Emelie Mellbrand
Läst 265 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-01-19 17:05



Bookmark and Share


  Larz Gustafsson VIP
\"skälver\"
\"dödliga\"
\"blir\"
2008-01-19
  > Nästa text
< Föregående

Emelie Mellbrand
Emelie Mellbrand