minnet av hur gränsen brast
bränner i tinningen
fåglarna angriper varandra i träden
en efter en faller de ner blodiga

barnen leker inte längre tafatt
deras stenkulor rinner inte
längre nerför grusgångarna
i två tveksamma sekunder möter
jag
alla de övergivna blickarna

jag börjar samla på nakna ansiktet
stoppar ensliga ögon i fickorna
gatorna fylls nu av huvuden
likt kullerstenar och
vi undrar om vi också idag ska orka

kylans sträva fingertoppar
stryker ryggen
jag bär dina avtryck på kroppen
ljuva brännmärken
ljuva brännmärken