Kom Änglar och slit Demonen ur mitt bröst!
hur det värker, river och sliter..
att se gryningen födas, är ej längre någon tröst.

Det fanns en tid när du vandrade i solen, i solen här hos mig. Kom Änglar!
led honom tillbaka, led honom in i mig..

Kom Änglar!
Låt mig få känna hans lukt och hans fingrar mot min panna...
tvinga mig inte att släppa taget!
Om jag frågar snällt, kan han inte då få stanna?