I smyg sneglar jag på dej
försiktigt
Ser när du nonchalant drar handen
genom ditt blonda busruffsiga hår
eller när ett leende precis är på väg,
och det rycker, nästan obemärkt i din vänstra mungipa
Då är du som allra sötast
Du utstrålar en värme och en karisma som är få förunnat
och ditt leende smälter polarisarna i mitt hjärta
Dessvärre är du för långt bort för mej,
du lever ute i periferin
Onåbar
Men jag nöjer mej gärna med
att se på dej i smyg