Åh
vad det
blåser
s k ö n t

häruppe
möter
man
f r i d e n

Åt
alla håll
ser jag
fjällvärlden

och
på ett
ställe en
vackert
rundad

bohusklippa

och tänk
att
havet
gick
ända hit
upp

en gång

När jag står där och andas
känner jag ett sällsamt
lugn och jag ser ömt

på de små björkarna som
likt fjällbjörkar hukar
sig för vindarna

och just där skogen möter
fjällen finns en gammal
stenåldersbosättning

och medan vindarnas
kyla inte längre
känns kall
drar jag
in

så
mycket
luft jag
någonsin
får i mig för
det är här man

kan

andas