Marken frusen under mina kängbeklädda fötter.
Utandningsröken står runt mig som ett moln av
värme, kallfronten gränssnittet. Ingenting kan
bli hårdare än så här. Solskenet finns men långt
härifrån och från lågliggande sol. Å andra sidan
är himlen ändlös i sin blåa rymd. Jag frustar,
släpper ut ny rök fortsätter gå. Upplever trotset,
att levande muskler arbetar i denna kyla.
Det är ett trots och det sjunger och vibrerar
genom hela min kropp.