LYRIK
... ofta hinnor
membran, ännu inte helt utnött
... och hud... igen och igen och igen ... alla dessa kroppar innanför alla dessa
mängder hud....
och allihopa smärtar tydligen
en armé av smärtkroppar kanske man kunde säga
eller sibirien typ transibiriska järnvägen, den arktiska nådlösa kylan
vinden som har all värld i världen att blåsa sig kall på
får mig att längta efter hett kaffe
...det finns blommor som inte är flirtiga detta menas kursivt
de sträcker på sig i långhalsade vaser av glas
en kalla har inga blad bara en kalk en enda
kalken öppnar sig ur sin egen stängel som om den vore precis redo att
hällas ur
nånting om innehållets relation till utseendet den rationella lyriken då
till skillnad från den anatomiska
men svanar sjunger inte när de dör
de bara dör
(...faktiskt så är det enda som händer det att de stilla roterar i vattnet och
börjar flyta med buken upp. det är det enda som händer)