Edit. Hur känns det att inte ångra något? Det finns så många val och vägskäl och dörrar. Man kan gå igenom dem eller passera förbi. Men för eller senare måste man ändå gå igenom någon. Man måste lämna ett rum och gå in i ett annat. Man måste lämna något för kvar. Man kan inte ta med sig himlen inomhus, man kan inte ta med sig väggar ut.
Lista över saker man kan lämna bakom sig:

ett namn
en förkärlek för saker som börjar med z
en sliten leksak med flagnande färg
en hud man bar under en viss tid
och tre vägar av vilka man tog den fjärde

Man kan sjunga sånger om dessa saker
Man kan sjunga sånger om tider förbi

Man kan skriva saker om dem tills de är sönderskrivna och minnet inte längre bär

Man kan också lämna dem med i en fast konsekvens att aldrig ångra något

Edit, jag är bara en stor lögnare. Jag bär på saker jag ljuger om att ha lagt ifrån mig:

en förkärlek för saker som börjar med z
en älskad hud jag bar under en viss tid
en sliten leksak i flagnande rött
och tre vägar av vilka jag tog den fjärde

samt en undran över
vart de tre andra vägarna bar