Att bli tonåring igen
när man är över 50
känns inte riktigt ok

Ändå går det inte
att hindra hormonsväng
så man ibland kan
gråta ihjäl sig.

Varför måste huvudet
bli inblandat i sånt.

Kan inte dom där
små hormonerna
hoppa omkring på
en egen plats?

Jag blir galen