Du doftar vår! sa en videkatt lojt
till den gungande vinden vid idet
Du kittlas! mumlade björnen i idet

Nu sträcker Björnhjärta sin längtan
mot solen och lufsar sedan ner
mot den lilla sjön i dalen

Där han skulle möta Örnhjärta

En liten prick är hon i ljusets
oändliga vågspel men sänker
sig snabbt mot den lilla sjön

En öring gör en väldig plaskring
på den stora stillhetens spegel
Björnhjärta tar ett språng

På Örnhjärtas landning
på silverfiskens rygg och plaskvågorna
slår och slår mot stranden