som en säng i ett rum
känner jag mig lika dum
när ett fönster blir stängt
och min rygg bliver krum
i köket står en kvinna
tankfull och sorgsen
nedböjd över diskhon
funderande tyst
hon tänker på maken
på stöket och baken
när ingen tycks uppskatta
bestyren hon gjort
i hallen står telefonen
ringer ibland och man babblar ett tag
i rummet bor dottern
den upproriska sorten
som svarar emot
och blir kall som sin far
i det andra bor sonen
sentimental och mjuk
men samtidigt blivit av pappa rätt sjuk
den lilla kärnfamiljen
som utåt sett tycks lyckliga
lever sitt eget liv utanför sammhällents insyn