Det jag skriver nu, kommer inte spela någon roll.
Det enda som betyder något är att förlora all kontroll.

Att låta mina fingrar spegla ett ofrivilligt jävla kaos.
Lika lätt som att varva en whisky med en rökpaus.

Fan vad jag hatar att det är som det är, skiter i att chansa.
Det spelar som sagt ingen roll, att förbryllat låta tankarna dansa.

Ett litet jack i armen, vad gör det? Jag vet att jag är ful.
Det spelar ju liksom ingen roll, livet är ju verkligen skitkul.

Hela den här jävla skiten består av en jävla massa meningslösa ord.
Vad som jag än kan tänka mig ska hända, tre meter under jord.

Jag är inte den jag borde ha varit nu, jag borde ha kunnat vara.
Vara vad? Det är inte frågan, frågan är om chansen vågar svara.

Leka med ord, har alltid varit roligt, som att leka tid och rum.
Det är inte blott tack vare tanken född, ingenting är mitt signum.

Saknaden av att någonting ska betyda någonting, konstant i motvind.
Ack att se botten på flaskan, gör jag min dåre alltför påmind.

Att försöka fly verkligheten, det som gör ont och lämnar mig åter.
Jag hatar att jag inte bryr mig, att ingen hör mig när jag gråter.