Kärlek.
Varför behöver vi kärlek
Varför vill vi ha kärlek.
Kan vi inte överleva utan det.

Många gånger i mitt liv har jag tyckt att det skulle vara lättare utan den.
Utan att behöva känna något.
För någon.
För någon särskild.

Livet skulle vara enklare.
Ingen som upptar ens hjärnkapacitet.
Eller energi.
Jag skulle kunna fokusera på andra saker.
Viktiga saker.
Som kanske att rädda världen.

Jag skulle kunna engagera mig i miljöfrågor.
Bli bättre på att sopsortera.
Och komma ihåg att släcka alla lampor.
När jag går hemifrån.
Och datorn också.
Och alltid pantsätta alla burkar och flaskor efter en blöt fest.

Eller kanske skulle jag försöka rädda barn i fattiga länder.
Kanske ta mig an ett eller flera fadderbarn.
Ta mig tid att skriva brev till dem.
Om mitt liv utan kärlek.
Och uppmuntra dem att utbilda sig.
Så att de kan fokusera på viktiga saker när de i sin tur blir stora.

Jag skulle kunna engagera mig ideellt.
Och kanske åka iväg och rädda fåglar som blivit drabbade av oljeutsläppens konsekvenser.
Trots att jag inte är särskilt förtjust i fåglar faktiskt.
Men ändå.
Det skulle vara något viktigt.

Jag skulle kunna storstäda hela min lägenhet.
Så att personer som är överkänsliga för damm skulle kunna komma och hälsa på.
Inte för att jag känner någon, men ändå.

Jag skulle kunna ringa alla jag känner som jag inte ringt på ett tag.
Och prata.
Verkligen prata.
Och givetvis lyssna intresserat på vad de gör för viktiga saker.

Jag skulle kunna sortera gamla bilder.
Från slutet av nittiotalet.
Som har legat på hög i mitt förråd ganska länge.
Samla ihop dessa till fina album.
Så jag nöjt kan visa dem för vänner som skulle sucka högt.
Och undra hur många bilder som de skulle vara tvungna att titta på.

Jag skulle kunna lära mig att laga mat.
Inte bara värma saker som Felix eller Findus gjort.
Jag kanske har en talang för det som jag skulle kunna utveckla.
Och bli en riktig kulinarisk kock i köket.
Så jag skulle kunna bjuda hem folk på spännande rätter.

Och jag skulle komma ihåg att gratulera alla som fyller år.
Och ge dem väl genomtänkta presenter.
På deras födelsedagar.
Inte flera veckor senare.
Trots att de befinner sig i ett annat land.

Jag skulle kunna göra allt det där.
Och så mycket mycket mer.

Om jag inte gick omkring och funderade på det där med kärlek.
Och på känslor. Och på män som egentligen bara är små pojkar.
Och på om jag är kär. Eller om jag är förälskad.
Eller om jag bara är förbannad. Eller kåt.

Jag skulle slippa fundera på vad han sa den gången.
Eller på vad han inte sa.
Och på det där han gjorde.
Men framför allt på det där han inte gjorde.

Ja tänk vad mycket tid jag skulle ha över.
Jag skulle kunna göra så många roliga saker.
Eller i alla fall viktiga saker.
Om jag bara inte gick omkring och funderade på det där med kärlek.
Eller vad säger ni?