Är det inte helt otroligt hur irriga vi blir av kärlek?

\"förlåt jag menade inte att säga så\"

Min pojkvän springer runt och överröser mig med kärlek,
De tre magiska orden som förgyller ens dag.

\"nej det är mitt fel jag borde inte vara så lättsårad\"

Han är ständigt orolig över att förlora det vi har och säger förlåt,
så fort han blir minsta arg på mig.

\"Men du kan ju inte hjälpa att du är lättsårad, det är jag som
borde veta det och tänka på det innan jag pratar\"

Och själv är jag så lättsårad(speciellt när pmsen slår in)
att jag gråter för minsta lilla och oroar mig för att han inte ,
ska orka med mig.


\"Nej det är jag som borde lära mig att in brusa upp mig så, det var
inte meningen att skrika på dig\"


Och varje gång jag sårar honom det minsta skriker jag förlåt,
med full gråt i halsen och hoppas att han inte ska bli så sårad,
att han lämnar mig.

\"Men det är klart att du blev arg när jag sa så där... Du har inget
att säga förlåt för.... förlåt\"

Och när jag låter så ångerfull och sårbar vill han göra allt för att,
jag ska bli glad. Och han säger förlåt för att han fick mig att gråta.

\"Säg inte förlåt när det är mitt fel\"


Och sådär kan vi hålla på....

Är vi nojjiga or what?



Fast det är klart.

Oro är bevis på att man bryr sig.








Och den här oron är väl så extrem att den visar på intensiv kärlek













Eller hur?