Undra om du vill, för jag vet inte vad du tänker i alla fall
Fråga om du vill, för jag förstår inte ett ord du säger mig
Om du om igen säger att jag har förändrats,
Varför kan du inte förklara på vilket sätt?
Och om du vill att jag ska bli densamma
Varför inte bara berätta hur jag var,
Eller hur du uppfattade mig

Jag är seriös när jag säger att du har onödiga åsikter
För när du väl säger något,
Kommer du inte på varför du sa det,
Och med vilket syfte du väntar på svar
Jag vältrar mig i skadeglädje när du ler
För jag vet att du inte förstod skämtet ens en gång
Inte fjärde gången heller

De flesta tror att du bara spelar
För de fattar inte hur man kan bete sig som du
Du svarar inte på tilltal ens när du hör
För du vet att du kan låtsas att du inte är där
Ingen ser dig ändå, för ingen vill
Och när jag äntligen insett att jag inte vill veta av dig
Kryper jag ändå närmare och viskar i ditt öra
Men jag minns inte vad jag sa

Ingen såg dig när du skrattade
Och framförallt inte när du grät
Du tror att du kan få sympatiska blickar
Åt vilket håll du än vänder dig
Men för guds skull, vad du än gör:
Vänd dig inte om, för där står vi andra
Och vi är trötta på din jävla självömkan.