Jag skriver utan inlevelse
I rädsla för skrämma er från att våga läsa
Med ingen mening skriver jag
Och får inget sagt
För ni tror inte på det ni läser

Jag avgudar tystnaden
med bara tangenterna som klickar
Men resultatet blir inte bra
För ni är för rädda att förstå
Jag lever utan att andas
Och jag har acceptera dig

Jag får inget gjort
Även fast jag anstränger mig
Mina dikter blir tomma ord
Och mina låtar vägrar alla sjunga

Jag kan inte skriva längre
Och det verkar vara någon annans fel
När jag tänker blir det perfekt
Men det kommer ut fel i varje ord
Ingen mening i ett enda ord
Det jag skriver är utan mening
För du kan inte leva dig in i det

Jag tror att jag har tappat min talang
Men innerst inne tror jag att någon har stulit den
Helt utan anledning kan jag tycka
Men jag kanske aldrig var menad rätt ord
Det var inte meningen att det skulle vara jag
som kunde förmedla någonting
Så att ni förstod

Men nu när jag tänkt ett tag till
har jag kommit fram till en sak
Om jag inte var menad att skriva
varför förstår ni inte alls?
Jag har inte tappat mening
Bara smaken av det jag hade
och det jag hade som budskap
Har redan yttrats från min tunga