Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Som poeter och nomader måste vi vandra

Vedret e vackert här i Helsingland
Solen står naken i lågande brand
Som lite same kan jag läsa snön
Vi går på vatten under frusna sjön

Vi tänker på Bear Hearts förfäder
Som mitt i vintern i buffelns kläder
tvångsförflyttades till sitt reservat
Gamla och svaga dog på vägen kamrat!

Vi tänker på A-laget som också är röda
Vi vill bli schamaner i kontakt med våra döda
De lever så länge vi kan sjunga deras jojk
Våra voj voj klingar vackert över isen pojk!

Vi hatar ingen men vi försvarar oss
Våra sånger lyser i mörkret som tjärbloss
Det som är botten i oss delar vi med andra
Som poeter och nomader måste vi vandra

Även om våren är vår vandring är mödosam och lång
Vi känner mayas profetia om jordens snara undergång
Från den stora skogen får vi vår sång
Vi sjungen den åter gång på gång

Över elden lagar vi mat från Guds gröna äng
Bland förgätmigejer bäddar vi vår säng
Koltrast och bofink sjunger in vår dröm
Örnen vakar trygg över vår djupa sömn




Fri vers av claes fredelius
Läst 248 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-03-27 09:31



Bookmark and Share


  Lyckohäxan Enediel
Riktigt härlig poesi det här :)
Sista stycket lämnar en skön mjuk känsla kvar hos mig. Snyggt!
2008-03-27

  Maria Zena Viklund
den här gillar jag, känner sameblodet pulsera i mig, vackert!
2008-03-27
  > Nästa text
< Föregående

claes fredelius
claes fredelius