Som poeter och nomader måste vi vandra
Vedret e vackert här i Helsingland
Solen står naken i lågande brand
Som lite same kan jag läsa snön
Vi går på vatten under frusna sjön
Vi tänker på Bear Hearts förfäder
Som mitt i vintern i buffelns kläder
tvångsförflyttades till sitt reservat
Gamla och svaga dog på vägen kamrat!
Vi tänker på A-laget som också är röda
Vi vill bli schamaner i kontakt med våra döda
De lever så länge vi kan sjunga deras jojk
Våra voj voj klingar vackert över isen pojk!
Vi hatar ingen men vi försvarar oss
Våra sånger lyser i mörkret som tjärbloss
Det som är botten i oss delar vi med andra
Som poeter och nomader måste vi vandra
Även om våren är vår vandring är mödosam och lång
Vi känner mayas profetia om jordens snara undergång
Från den stora skogen får vi vår sång
Vi sjungen den åter gång på gång
Över elden lagar vi mat från Guds gröna äng
Bland förgätmigejer bäddar vi vår säng
Koltrast och bofink sjunger in vår dröm
Örnen vakar trygg över vår djupa sömn