Maja

det växer inga smultron i utkanten
av Helsingborg längre
och i natt sveper en kylig mistralvind
ned över ett fruset Europa

brorsan har dragit till Umeå
och klubben för inbördes beundran
har spridits för vinden och gått
mer eller mindre komiska öden till mötes

och fan vad en revolution
en reinkarnation
en knäpp på näsan
skulle sitta fint
eller hur mannen!

och hur många döda stjärnor
har inte fallit ned över
otaliga skärseldar
utan att våra offrade öden har förlåtits

dödens trumslag
slår till pulsen av livets hjärtslag
och det rena vattnets droppar
har bara vidrört själens vulkaniserade membran
medan själens födelseplats ligger uttörstad i en blodröd himlaöken

kommer du ihåg bussen som tog eld
vid den gamla ICA affären
den dagen då hon för alltid försvann

jag kommer ihåg hennes pappa den dagen
hur han som i en dröm vandrade runt
i vår lilla sönderslagna livsvärld
och pappa sa att han kände honom

det får mig alltid att rysa till

älsklingen jag är
de hopplösa fallens skyddshelgon
drogerna mot bibeln!
och den svarta himmeln har alltid varit mitt hem

åh Maja om du någonsin föds
så gör du det ur mitt förrådda blod
och ur det ska du alltid älskas av en
man som lärt av genetikens ofullbordade skapelse
och som sent om sido tagit del av dess uråldriga budskap

Maja jag ska alltid älska din skapelse
och din oförrådda entitet

Älskling jag ska alltid älska dig.

och Maja din pappa ville bara väl!