ofta har jag undrat
varför bara jag
vänner har vi varit
sedan en tid för länge
länge länge sedan

det är inte förrän nu
jag börjat undra
varför bara jag
nästan alltid har det
varit så det är jag som
kommer hälsar på delar
en fika stund hos er

bodde långt ifrån er en tid
då var telefonkontakten
bättre än den är idag
visst pratas vi vid ibland
dom flesta gånger är det
jag som tagit kontakt

här där jag bor idag
har en av er besökt mig
en gång det var när jag
inramades av flyttkartonger
barn och barnbarn har jag
men mina verkliga vänner
jag trott mig ha finns ni

nya vänner har jag
dom finns i min kyrka
vi träffas ju inte varje dag
min granne min vän finns där
när jag behöver någon
jag finns när hon behöver
någon vi finns för varann

vet varken ut eller in ni som
varit mina vänner så länge
är ni det än när vi ska träffas
är det alltid er det ska passa
har funderat om jag inte ringer
undrar ni då vill inte fråga om
ni är mina vänner verkliga
vänner fortfarande

visst kan jag förstå ni har
era familjer samma män
som ni en gång gifte er med
medan jag haft så många
motgånger misslyckanden
många gånger varit händelser
jag inte kunnat göra något åt

när jag nu sitter här vid min
dator tänker på er kommer en
känsla låta er vara se mig om
det kanske finns andra nya
möjlighete för mig hitta nya
vänner där man kan både
ge och ta

känner mig ensam alltid ensam
vad jag än gör så kommer jag
ensam min längtan efter en vän
en vän som är en verklig vän
en sådan vän är min längtan
efter där inte bara den enes
vilja ska råda finns det någon
sådan över till mig jag bara
undrar undrar och längtar
här där jag sitter i min
ensamhet

anits 3april 2008