För en gångs skull sov jag riktigt hårt, och gott.
Jag hade väl sovit en dryg timme när jag vaknade
av något som jag i mitt sömndruckna tillstånd inte
kunde lokalisera.
Ett ljud. Ett flyglarm?
Hade jag hört detta förut?
Var det radions P1 som hade sin nattliga ton?
Men jag kände ju inte igen det här ljudet.
Min elektriska säng kanske?
Jag hade väl dragit ur sladden, eller hade jag det?
Upp och kolla. Den var inte i.
Det höga ljudet fortsatte utan paus.
Ett ihållande iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
Jordfelsbrytaren?
Frysen har en signal som går igång om strömmen slås av.
Upp och kolla. Nej.

Nu började jag bli rädd. Och jag ryckte upp altandörren
och sprang ut i natten. Giftlarm? Det kanske låter så
om de kemisktekniska industrierna 2 mil bort skulle skicka
ut larm.
De sladdlösa telefonerna kanske fått fnatt. Nej.
Borde man inte ringa någon? Polisen kanske.
Kan man ringa 112 om man inte säkert VET att det är en olycka.

Ljudet fortsatte utan uppehåll. Nu var jag i alla fall helt
klarvaken och började tänka till.
Mitt hus är inte större än att man kan granska det på
några minuter.
Plötsligt kom jag att tänka på mammas "finklocka".
En klocka av mässing med lite krusiduller.
Var rädd om den sa hon en gång och jag lovade att ta hand om den.

Igår packade jag upp en av kartongerna med hennes tillhörigheter.
Och klockan åkte upp på en hylla.
Där behövs det en klocka tänkte jag. Jag såg att den
var batteridriven och bytte batteri och då gick den.
Vad jag inte hade en aning om var att den också hade
ett larm. DET ljudet vill jag aldrig mer höra. Nu sitter
det en tejpbit ovanpå knappen. Aldrig mer ett sådant
uppvaknade. Tack.