Ja, i en öde stad med grå himmel. Där det har nyss regnat. Man kan känna lukten av regnet på den brinnande asfalten. För asfalten brinner, men man ser det inte.
Man ser faktiskt inte mycket här. Regnet som droppar från någon enstaka balkong eller markis är den enda formen av rörelse. Och mina fotsteg. De hörs där jag går över den brinnande asfalten. Men jag ser inte att den brinner. Men den brinner, fast det inte finns någon sol.
Ingen sol, ingen värme, men heller ingen kyla eller vind. Klimatet och omgivningen är så neutralt att man knappt ser husen. De är en slags illusion. För hade man tittat närmare så hade man bara sett en grå himmel, och en asfalt. Men fortfarande ser man inte att den brinner.


Endast två motsatser kan få ut mest av varandra.