Det glömmer jag aldrig
jag var 11år gick i femte klass

Jag hade bestämt mig
klippa av det långa håret
skulle jag göra
pengar hade jag sparat

Var så trött på alla som drog
i mina flätor,trots att dom ibland
var uppsatta på huvudet med
hårnålar

En dag tog jag mod till mig
stegade in till frisören,som
fanns här i byn,lite nervös
var jag allt

MInns än idag hennes min
när jag stod där,säger jag
ska klippa mig

Det första hon säger
får du för mamma då
glömmer aldrig hur lång
ansiktet hon blev när hon
hörde mitt svar

Det är mitt hår,mina pengar
vill du klippa mig,annars gör
jag det själv

Hon klippte mig ,jag var glad
och nöjd,tänkte inte på vad
dom skulle säga hemma,men
det var mitt hår

Livat blev det,jag hade ju klippt
av mig mina lockar

Den gången kände jag ett
egenvärde kunde bestämma
själv något jag så länge velat
göra

Lockarna kom aldrig tillbaka
det har jag aldrig sörjt över

anits 24 april 2008