höstlöven klistar sig fast på den våta asfalten
precis som min känsla från den tiden i mitt minne

gatan blänker av vätan där jag går
höstmörkret är ett faktum vid den här tiden

mina klackar mot asfalten ekar mellan husen
lika så klornas smattrande från tassarna bredvid mig

undrar om det är någon som byr sig om
vart det blåser

jag har ändå ett lätt sinne