Den svåraste tanken

den om döden

som vännen bortom

gav jag till isarna

och sjön vaggade barnet

Men den morgonen

måste isen falla

som en sten från himlarnas verop

bottenlöst djupt

och sjön

famnade barnets längtan

Vad måsarna talade

hörde bara sommaren

Det var inget att skriva ner för dem som skulle komma

historielöst skränande

Så alla frågor

måste vänta obesvarade

medan sjön väntar isen

mitt barn

bortom döden jag längtade

men föll

Så ropar ännu varje hjärtslag sitt förlåt