Tidig morgon i april. Bussen börjar sakta rulla. Jag ser oseende ut och tänker på att jag fryser. Jackan får vara stängd en stund till.

Något rör sig, en tunn gestalt kommer rusande och viftar med långa bara armar medan de bara benen tar långa kliv.

Bussen stannar till för att svänga ut i trafiken.

Jag stirrar facinerat på hans röda bermudashorts och den slimmade vita T-tröjan. Har han klivit direkt upp ur sängen och störtat ut till bussen? Jag ser att han fått med sig en ryggsäck.

Han bankar på bussens dörr. Busschauffören är tydligen på gott humör idag, dörren glider upp och killen kliver på med plånboken i näven och håret på ända. Han betalar och bussen startar.

När han kommer i jämnhöjd med mig stannar han till och säger tyst \"Äsch\" sen frotsätter han bakåt i bussen. Jag möter min bänkgrannes blick och vi fnissar i samförstånd. Resten av vägen till stan sover vi båda.

Jag är bara en statist i shortskillens liv, men jag sitter här med en obesvarad fråga. Varför sa han \"Äsch\"??