ord som svävar runt i mina tankar, ord som gör mig orolig. en vind som susar förbi mig och smeker ömt, jag kan känna doften utav alla blommor på denna vackra sommaräng. hur kan jag vara orolig i allt det här lugnet? jag är rädd för att gå förlorad en gång till, jag vill inte ligga ner på marken och känna mig oälskad. jag är orolig över att alla som står mig nära ska svika. men aldrig mera ska jag vara orolig, jag ska låta oron få sjunka som stenar emot botten.