Jag vet inte vad som händer,men tankarna
kommer ibland,tankarna går till dig,som så
ofta hittade fel på mig,mina barn hade du
ofta någonting att klaga på,kritesera över

VARFÖR VARFÖR?

Jag har så många gånger undrat,var du
svartsjuk, avundsjuk på mig och mina barn,
som hade bra kontakt, som träffades i bland
det var inte så ofta,när vi åkte för att hälsa
på och umgås med dom, sa du alltid

TVÅ TIMMAR INTE LÄNGRE STANNAR VI

Det kändes för mig så konstigt,så underligt
när vi bodde i dina hemtrakter,hade vi 23 mil
att åka, då bara stanna två timmar, kändes
för mig,så frustrerande så meningslöst,men
ofta blev aldrig just mer än två timmar

Vi flyttade närmare, till mina hemtrakter gick
flyttlasset, jag kom närmare barnen,under
tiden jag bott på annan ort hade det börjat
komma barnbarn, det kändes skönt för mig,
att komma närmare

Har många gånger tänkt, funderat varför du
var som du var,jag frågade ibland du gick
undan, något svar på mina frågor fick jag
aldrig, nu är du borta sedan tre och ett halvt
år, så mina frågor står skrivna i stjärnorna

Det jag kommit fram till är,du och dina barn
hade nästan ingen kontakt, jag lärde aldrig
känna dom,visste att dom fanns nära men
inget mer

Det hände några gånger att du bjöd hem dom,
men allt var så stelt så konstlat, jag lärde
aldrig känna dina barn, men när det var
bouppteckning efter dig,så visade dom mig
vilka dom var, än i dag är jag glad att vår
präst följde med,och stöttade mig

Inom mig har känslan växt, var du svartsjuk
på mig och mina barn, som hade kontakt
kunde träffas, ringa till varandra prata om
det mesta

Det var säkert något som hänt mellan dig
och dina barn, varför fick du som jag känner
i dag, agg mot mig och mina barn

Jag hoppas du har det bra där du är nu,
kanske du äntligen fått frid lugn, ro och stillhet,
som jag såg i ditt sista andetag

anits 18 juni 2008