Befria mig från sorgen du lämnade hos mig,
jag vet inte var jag ska gömma den,
det finns ingen plats för den,
ingen övergiven kammare där den kan bo

Befria mig från tomheten du skapade,
jag vet inte hur den ska kunna fyllas,
det finns ingenstans att lägga den,
ingen ledig vägg att hänga den på

Befria mig från tårarna du utlöste,
jag vet inte var de kan rinna fritt,
det finns inget rum för dem,
inga kanaler som kan leda dem ut

Befria mig från övergivenheten,
jag vet inte vad som kan tämja den,
det finns ingen som vågar närma sig den,
ingen som vill ta i den

Befria mig från rädslan,
jag vågar inte sova med den,
kanske den vaknar till liv på natten,
och omfamnar mig i mörkret

Befria mig från kärleken som lever i mig,
jag vet inte när den är fullvuxen,
det finns inget som kan hindra den att blomma,
inget som kan hejda dess skönhet och kraft

Befria mig från ovissheten,
jag vet inte vad kärleken kan åstadkomma,
det finns inget nät att fånga den i,
ingen nyckel att låsa in den med

Befria mig från Dig,
jag kan inte finna stigen tillbaka,
det finns inga spår att följa
Befria mig från orden,
tankar,
minnen,
det finns inga rum i hjärtat kvar,
ingen enda kammare
som inte redan är fyllt av Dig