Ta mig för allt i världen
inte på allvar
när jag ligger fjättrad mot marken
med rep som skär in i handlederna
och fötter som är bundna
varv på varv med knutar
ingen mänsklig hand kan lösa

Ta mig för allt i världen
inte på orden
när jag ligger orörlig på glaset
tystad av den bedövande smärtan
och kroppen är ett enda blödande sår
rullad gång på gång i skärvorna
som vaniljglassen i strössel du njöt av