Flickan lever ensam
Livet är fullt med plikter
Ingen skola längre
Inget sommarlov mer
Jobbet hennes är som evighetsskola i samma klass
Föräldrar överallt
Lärare överallt
Känns så orättvist
Alla bestämmer över flickan
När hon träffar en lekkamrat så kommer mamma rusande och bannar:
Du ska inte leka med den där! Det kan aldrig vara bra för dig
Flickan lever vidare som ensam
-När hon blir stor, så ska hon minsann...
Tänker hon
Men hon vet inte när
Hon väntar på att mamma ska säga till

Ståendes vid sidan av så önskar jag att:
Mamman inser verkligheten för flickan och ger henne passerkortet
in i vuxenlivet medans mamman lever
Så att hon inte tar det med sig i graven