Om sex komma fem är jag inte densamme som idag.

Jag har sktivit ytterligare tusentals ord i mina dagböcker.
Jag har skrattat över x antal flaskor rosé med mina vänner.
Jag har blivit kär och vaknat soliga söndagsmornar i en varm omfamning.
Jag har fått mitt hjärta utrivet åter och åter igen.
Jag har jobbat och tjänat pengar och frodat meningslös materialism.
Jag har cyklat ensam i skogen och gråtit av lycka till ensamheten.
Jag har packat och vilsen men stark rest överallt och ingenstans.
Jag har studerat till någonting som klingar framgångsrikt.
Jag har kanske gift mig och kanske är med barn.
Jag har sörjt vänner och släktingar som gått bort.
Jag har möjligen dött själv.
Jag har ute i verkligheten kastats runt i det vi kallar livet.

Om sex komma fem är du inte densamme som idag.

Du har suttit stilla i timmar och låtit dina tankar tortera dig till söms.
Du har tynat bort bland ändlös rutin.
Du har promenerat runt i cirklar under stekande sol.
Du har försökt ta ditt liv med en glasskärva.
Du har ångrat dig om och om igen.
Du har fått vänner, äldre, starkare och överlägsna dig.
Du har försökt läsa, men kastat böckerna åt sidan.
Du har sysselsatt dig med med svt:s programtablå.
Du har inte förstått ett ord i alla fall.
Du har försökt kontakta din familj utan att lyckas.
Du har sakta glömt bort hur man gör när man lever.
Du har gett bort din existens till överheten.

Om sex komma fem när vi igen tänker på varandra. Då har jag allt och du, du har ingenting.