Mitt i mig själv
satt jag här och
var glad

Åt ingenting mer
än vad som
fanns i mig

Som livets bubbel
obekymrat glad
åt livet

Och det steg upp
krafter jag inte
trodde fanns

Mera sömn och
mindre värk i
finnaslycka

Tre hela dygn
för sedan kom
den onda féen

Nu är det nog sa hon
och svängde sitt
svarta spö

Och över min värld
har sorgen lagt
sordin över allt

Skrattet har tystnat
viljan bleknat och
krafterna sinat

Är livet cykliskt så
är cirkeln åter
sluten
och
jag står still i smärtan
andas ut andas in i
väntan på den
goda féens
återkomst