Så går jag här igen,
där jag inte vill vara
där mörkret är så svart
att det äter mig levande
Tysta rum
alldeles för stora
ekande tystnad
och kvarglömda minnen
Damm på möblerna
döda ting
utan betydelse
för någon längre

Jag försöker ta mig ut
men inga utvägar finns
skräcken kryper under skinnet
dörrar som knarrar
men ingen som ger sig
till känna
Paniken i bröstet
när alla rum sluter sig
om mig
gång på gång
och dunklet
förblindar mina ögon

Tillbaka på båten
där jag också suttit förr
öppet hav framför mig
inget land i sikte
så långt ögat når
bara rytmen av vågorna
i oändlighet
och ingenstans är hemma