Ingen vet hur länge Tess hade varit i skogsgläntan, men när hon kallsvettig fortsatte på vägen hem var hennes glada humör borta. Hon hade egentligen inget minne av vad som hade hänt i den lilla skogsgläntan, men hon frös så att hon skakade. Hennes fötter var iskalla av det kalla vattnet som hade kylt ner hennes ben och fötter när hon hoppat i den. Hon stannade förskräckt upp och kastade en blick ner på skorna, men andades ut när hon såg att de glittrade lika mycket om förut.

Att förlora glittret på skorna skulle vara som att förlora sin bästa vän fast egentligen visste hon inte hur det var. Hon hade aldrig haft en riktig vän, en sådan där än som om i ur och skur och ställde upp i alla lägen. Visst hade hon vänner, men ingen sådär riktigt nära. De hängde ihop i skolan men inte mer än så, men hon sörjde inte de vänner hon inte hade, hon hade sin musik och den levde hon för.

Hon skrev tillochmed egna låtar, men ingen hade hittills fått höra dem. Bara fått läsa texterna som hon hade lagt ut p en hemsida på internet. Hon hade fått många bra lovord från folk ho inte en kände, men som ville höra henne sjunga dem. Men hon hade hittills aldrig frågat. Men hon drömde om att få sjunga sina låtar för folk, helst live, men det hade hon inte sagt till någon. Hon var nog egentligen alldeles för blyg för att våga göra det.

Hennes andning hade börjat återgå till den normala lunga andhämtningen som hon oftast hade. Hon slängde en hastig blick på sin Hello Kitty klocka
\"Fan!\" muttrade hon tyst, det var fem minuter kvar till middagen. Hennes mamma vädigt noga med att hela familjen skulle samlas tiill de gemensamma måltiderna och Tess visste att det tog en kvart att gå hem så hon började öka på stegen och tillslut började hon springa för att hinna i tid.

Hon smällde upp den vita ytterdörren.
\"Förlåt\" Skrek hon medan hon slängde av sig de rosaglittriga conversen och slängde den rosa Hello Kitty väskan på golvet. Den var av rosa pälstyg och egentligen ingen äkta Hello Kitty väka utan hon hade sytt på Hello Kitty märket helt själv, men hon älskade den och brydde sig inte om folk mumlade
\"Jävla wanneby\" Efter henne på stan och i skolkorridoren.

Hennes mamma kastade en sårad blick på Tess när hon sängd sig ner p sin plats.
\"Tess\" Sa hennes mamma med besviken ton.
\"Förlåt\" Svarade Tess ch började snabbt lägga upp potatismos på talriken.
\"Borstade du ens håret imorse\"
\"Ja, pappa, det ska vara såhär\" Suckade Tess. Det var alltid såhär hennes föräldrar var inte överförtjusta över hur deras dotter såg ut. När hon sa till sin mamma att hon tänkte färga rosa slingor i håret hade hennes mamma svarat:
\"Men Teresia\" hennes mamma sa alltid henne hela namn när hon var besviken på sin dotter. \"Varför kan du inte göra slingor i en lite blondare ton istället? Och vad ska mormor säga\" Men eftersom att Tess mamma visste att hennes dotter skulle göra som hon ville hade sedan bara sagt med låtsats uppskatande ton:
\"Ja nu kommer färgen i dina ögon fram mycket bättre\"